Intyg rivningsavfall

Innan något rivs ska du veta vad byggnaden innehåller. En materialinventering går igenom konstruktioner, ytskikt, isolering, fogar, installationer och inredning och pekar ut vad som kan återbrukas, vad som ska återvinnas och vad som är farligt avfall. Inventeringen är grunden för hela rivningen: den styr arbetsordningen, skyddsåtgärderna, containrarna på plats och vad som senare ska redovisas. Att hoppa över den är den vanligaste orsaken till att farligt avfall hamnar fel.

Asbest användes i svenska byggnader fram till slutet av 1970-talet och förbjöds helt 1982. Det finns i eternitskivor på fasad och tak, i rörisolering, i ventilationskanaler, i kakelfix och fogbruk, i mattlim, i golvplattor, i brandskydd och i äldre packningar. Så länge materialet sitter orört är det oftast ofarligt. Problemet uppstår när det bryts, borras, kapas eller slås sönder, då frigörs fibrer som är så små att de följer med ner i lungorna och kan orsaka allvarlig sjukdom många år senare. Misstänker du asbest ska du stoppa arbetet, provta materialet och låta ett företag med tillstånd från Arbetsmiljöverket utföra saneringen. Asbestavfall ska hållas helt separat, förpackas tätt och märkas, och lämnas till en mottagare som får ta emot det. Det här är inget att lösa själv på ett rivningsjobb.

Asbest är inte ensamt. PCB finns i mjukfogar, i golvmassor och i isolerrutor från perioden 1956 till 1973 och omfattas av egna regler om inventering och sanering. Bly förekommer i äldre färg, i plåtdetaljer och i rör. Kvicksilver finns i termometrar, i äldre elutrustning och i avloppsslam under gamla tandläkarmottagningar. Klorparaffiner finns i fogmassor från 1970- och 1980-talet. Till detta kommer impregnerat och behandlat trä, oljerester, köldmedier, lysrör, batterier och elavfall. Allt detta ska ut ur byggnaden innan den generella rivningen börjar.

Avfallsförordningen kräver att avfall från bygg och rivning sorteras ut i särskilda fraktioner redan på plats. Trä, mineraliskt avfall som betong, tegel, klinker och keramik, metall, glas, plast och gips ska hållas åtskilda från varandra och från annat avfall. Sortering vid källan är utgångspunkten. Vid rivning betyder det att arbetet planeras så att fraktionerna kan tas ut i tur och ordning, inte att allt körs ner och sorteras i efterhand.

Rivning är ofta sista chansen att ta tillvara material som fortfarande har ett värde. Tegel, takpannor, bjälkar, dörrar, fönster, beslag, radiatorer, armaturer och inredning kan i många fall demonteras hela och användas igen. Selektiv rivning tar längre tid på plats men ger renare fraktioner, lägre mottagningsavgifter och betydligt lägre klimatpåverkan. Avfallshierarkin är tydlig: förebygg, återanvänd, materialåtervinn, energiåtervinn och först därefter deponera.

Miljöbalken lägger ansvaret på den som bedriver verksamheten. Du ska ha den kunskap som behövs, vidta de försiktighetsmått som krävs och hushålla med resurser. Vid rivning innebär kunskapskravet i praktiken att du ska veta vad byggnaden innehåller innan du börjar, och försiktighetsprincipen att du ska agera även vid misstanke. Är du osäker på om ett material innehåller asbest ska det behandlas som om det gör det tills motsatsen är visad.

Avfallsförordningen konkretiserar kraven. Den styr hur avfall ska klassificeras, hur det ska sorteras, vem som får transportera det och vart det får lämnas. För farligt avfall gäller dessutom särskilda krav på anteckningar och rapportering till avfallsregistret hos Naturvårdsverket. Anteckningarna ska göras innan avfallet transporteras och innehålla uppgifter om mängd, typ, hantering och mottagare. Reglerna är skarpa eftersom konsekvenserna av felhantering drabbar både miljön och de människor som hanterar avfallet i nästa led.

Enligt plan- och bygglagen krävs oftast rivningslov inom detaljplanerat område och anmälan i övriga fall. Till ärendet hör en kontrollplan som ska redovisa vilket farligt avfall som rivningen kan ge upphov till och hur avfallet ska tas om hand, så att material kan återvinnas och farliga ämnen tas ur kretsloppet. Intyget för rivningsavfall är det som visar hur det faktiskt gick: vad som sorterades, hur det farliga avfallet hanterades, vem som körde och vart det lämnades. Det passar därför både som underlag i rivningsärendet och som dokumentation till beställaren.